Hur en bilresa kan få dig att förstå utmaningarna med en stukad hjärna

Detta inlägg är fullt av metaforer, gillar du inte det så föreslår jag att du går och tittar på typ ”Bonde söker fru”.

Tänk dig att du bor i Karlstad (det skulle bli görtrångt om alla gjorde det men i detta inlägg gör alla det). Du ska åka till Stockholm. Det är typ 30mil och tar ca 3timmar. Tänk dig att du gjort den resan rätt många gånger i livet. Du vet vilken väg som är bäst, du känner din bil (i denna metafor din hjärna), och du hittar bra i Stockholm.

Det är morgon, du ska ta dig till huvudstaden. Bilen är ren, du har putsat rejält på den, oj så den skiner, allt funkar i den, den är nyligen helt fylld med bensin, den är nyservad, du har bra musik i din telefon som är kopplad till bilen och du tycker att du är ute i god tid (du planerar till och med för ett stopp för en milkshake i Eskilstuna).

I metafor berättelsen kommer bilen (din hjärna i verkliga livet) ställa till det för dig. I berättelsen har hjärnan begränsningar (som min hjärna har på riktigt) men du varken vill eller känner till dom (begränsningarna alltså). Begränsningarna syns inte heller utåt, i berättelsen så ser bilen ut som vilken bil som helst. Nytvättad är den dessutom, då funkar väl allt! ?

Du hoppar in i bilen och styr mot storstan. Det är förmiddag och du kryssar mellan bilarna som ligger i den tvåfiliga vägen. Det är sol, bra musik och du kör lite fortare än planerat. Du tänker det är lugnt, inga fartkontroller här, och så kommer du ju fram fortare. Du har med lite kaffe som du bryggt och strax innan Kristinehamn häller du upp en kopp samtidigt som du kör om och pratar i telefon (här tycker din hjärna att det händer lite väl många saker samtidigt och att det gjort det ett tag). Bilen hackar till lite mitt i omkörningen av en grön Opel, du tänker att det är lugnt samtidigt som du tar en första klunk med kaffe.
Kaffet är lite kallt, inte alls som du tänkt, bilen hackar till ännu en gång fast det är rakt och du inte alls kör om. Hackandet i bilen är lika med min hjärnans tecken att det hänt lite mycket på kort tid. Ett litet gult kort, som en varning.
Du nonchalerar varningen och istället så gasar du på lite till, höjer musiken och kör om några bilar till som ligger i vägen.
Då helt plötsligt byts den sköna musiken mot Finska nyheter!
-Men hallå! ropar du högt i bilen. Vad är detta, mitt i favvolåten. Du fipplar med telefonen, får på din musik igen samtidigt som du kör alldeles för fort och helt plötsligt är kaffe koppen och dina byxor lika med ett.
– AAAAAAJJJJJJ! Varmt j-vla kaffe ropar du.

Nu har du en stor fläck på byxorna men bra musik i alla fall.
Du anpassar inget, kör på som du brukar, lite fortare till och med. Betar av några samtal och skickar några mail medan du kör. Det har ju gått bra förr.

Då kommer det ny musik, musik du inte alls gillar. Högt är det också. För högt.
Du kan inte stänga av eller sänka volymen. Det är bilen (hjärnans) sätt att säga att nu ska du kanske anpassa både farten på bilen lite och sluta maila medan du kör. Du anpassar inte. Då börjar bilen hacka rejält, OCH det ryker från motorhuven. Du har nästan passerat Kristinehamn (typ 4mil från Karlstad) och du tar beslutet att svänga in på en bensinstation. Du hittar en mack, svänger in, går ur bilen, torkar bort det sista från kaffe fläcken och går in. Du förklarar dina problem och ber dom titta på bilen och hjälpa dig, du ska ju till Stockholm. Två från personalen följer med dig ut, dom tittar på bilen, kliar sig i huvudet och säger:
– Det är inga fel på din bil, den verkar funka perfekt. Dessutom är den ju nytvättad, vilket är bra att du gjort.
– Nä säger du, det är inte utanpå ni ska kolla, det är fel inuti bilen. Bilen (som skulle i metaforen är din hjärna) funkar inte som den ska. När jag kör och ja jag körde nog lite fort så hackar den och det ryker från den, berättar du för att försöka få förståelse.
– Det är lugnt får du som svar, den ser helt normal ut, dessutom verkar du ta hand om lacken på ett bra sätt. Snyggt yttre är ju viktigt, en repig bil är inte bra säger personalen.
– Tack, men det är inte lacken som är dålig det är något med motorn i bilen säger du igen. Det syns inte men det känns när jag kör den. Försök att förstå, säger du.
– Men du, vi har jobbat med detta länge, vi ser när det är något fel och på din bil (hjärna) ser vi inget fel. Vi föreslår att du kör hem igen om du är orolig.
– Men HUR kan ni säga så? Ni har ju inte ens tittat under huven säger du.
– Det som inte syns utåt är inget som är något problem säger dom, dessutom ska vi ta en förmiddags fika nu, var det något annat undrar dom ?
-Hmm nej, säger du.
Du sätter dig i bilen, äter en glass som du köpt innan personalen går och fikar. Du vänder hem till Karlstad igen. Du kör sakta hem, jäkligt sakta. Utan musik. Bilen går mer ok när du anpassar, fast den skiner och är fin utanpå.
Du kom inte till Stockholm. Det blev inte som du tänkt dig. Du lärde dig nåt som det kommer ta lång tid innan du förstår att du har nytta av.

DU lär dig att anpassa och att andra har väldigt svårt att förstå det som inte syns.

TACK för att du försöker förstå hur det är att leva med något som inte syns.